Fornminner

FORNLÄMNINGAR I SVERIGE

Ett fornminne är en varaktigt övergiven kulturlämning, ett spår efter mänsklig verksamhet från forna tider, och kan således bestå av vitt skilda objekt.

I det agrara landskapet finns fornlämningar i form av spår av äldre åkerbruk, så kallad fossil åkermark, hägnadssystem, röjningsrösen av olika slag liksom gravar, resta stenar, boplatser och fornborgar. Andra typer av fornlämningar kan vara knutna till fångst och jakt, där fångstgropar utgör en stor del, eller lämningar av hantverk och industri som järn, kalk och tjärframställning. Spår av äldre färdvägar utgör också fornlämning. En annan form av fornlämning är också platser med tradition, platser i landskapet som uppfattats speciellt viktiga. Fornlämningar kan också finnas under vatten i form av exempelvis vrak.

Även om det är objekten, eller den enskilda fasta fornlämningen som radas upp och som skyddas av lagparagrafer måste de sättas in i det övriga landskapet eller miljön för att förstås och värderas, de är bara delar av ekonomiska och sociala system. Viktiga frågor för att förstå vilket sammanhang de hörde till är (förutom funktion och ålder) var de är placerade i landskapet och varför.

Fornlämningar kan skadas när kulturlandskapet växer igen. Många fornlämningar i skogen syns dåligt och kan lätt komma till skada genom tunga transporter och markarbeten. Träd och buskars rotsystem kan påverka konstruktioner. Man bör sköta en fornlämning genom att hålla öppet kring lämningen, fritt från träd och buskar och städa bort nedfallna träd och kvistar.  Eventuell bränning bör ske utanför fornlämningsområdet. Gräset kan slås med lie eller trimmer. Låt höet ligga kvar och fröa av sig innan det tas om hand. Bete är också bra.

Fornminnen är skyddade enligt lagen om kulturminnen (1988:950).  Ansvaret för dem är gemensamt för myndigheter och enskilda. Fornlämningar får varken rubbas, övertäckas eller på annat sätt skadas. Uppkomna skador ska alltid anmälas till kulturmiljöenheten vid länsstyrelsen.

Läs mer:
Gren, Leif. 1997. Fossil åker. Äldre tiders jordbruk – spåren i landskapet och de historiska sammanhangen. RAÄ Fornlämningar i Sverige 1.

Sveriges Nationalatlas. 1994 Temaredaktör Klas-Göran Selinge. Kulturminnen och kulturminnesvård

Sveriges Nationalatlas. 1994 Tema redaktör Staffan Helmfrid. Kulturlandskapet och bebyggelsen.

Tips och länkar:

I Riksantivarieämbetets (den statliga myndighet som hanterar kulturarvsfrågor) Fornsök kan du söka information om olika typer av lämningar i land och vatten!
http://www.raa.se/cms/fornsok/start.html

Runstenar
http://www.raa.se/cms/extern/kulturarv/arkeologi_och_fornlamningar/runstenar.html

Handbok i fornminnesvård
http://www.raa.se/cms/extern/kulturarv/kulturvard/landskapsvard/handbok_i_fornminnesvard.html

http://www.sna.se/temabok/tb_kulturminnen.html


KULTURMINNER: FINSKA FÖRHÅLLANDEN

Med Finlands historia i bakgrunden räknar vi med 4 historiskt betydelsefulla kulturminnesperioder;

1) Vikingatiden, 800-1050

2) Tiden under Sverige, 1200-1809

3) Storhertigdöme under Ryssland, 1809-1918 och

4) Självständighetstiden 1917-

Jämfört med våra nordiska grannland har Finland mycket få kulturminnen från vikingatiden. Det bör påpekas att landet var ett genomfartsområde för vikingar i österled som sökte sig till Rysslands stora floder,  vattendrag och städer. En del gamla hällristningar och gravkumlingar påminner oss om detta tidevarv.

Däremot har Sverige-perioden i Finland satt spår genom många viktiga kulturarv både i kulturlandskapet och i stadsmiljöer. Icke minst har perioden varit av stor betydelse för landskapen som ansluter sig till stora herrgårdar och till befästningsbyggen runtom i landet. Under tidsperioden utspelades tiotals år av strider mellan Sverige och Ryssland och gränsdragningen förändrades otaliga gånger. Dessa gränser och minnesmärken är av stort kulturellt värde. Den svenska tiden på Åland har speciellt rika kulturminnen från tidsperioden, likaså Sveriges (Finlands) gräns i öster mot Ryssland.

Under Storhertigdömets tid fördes en ständig kamp med Ryssland beträffande Finlands autonomi. Rysslands inställning till Finland kom att variera alltefter den ryska tsarens åsikter beträffande Finlands förhållande till tsarens Ryssland. Det skedde perioder av förryskning men också perioder där den finska kulturen gavs fria händer. Många kulturminnen i huvudstaden Helsingfors representerar Storhertigdömets tidevarv, ja stadens centrum är som en miniatyr av arkitekturen i St. Petersburg och andra städer i Ryssland av idag. På landsbygden skedde däremot mindre markanta förändringar och i stort sett förblev kulturlandskapet oförändrat, med sina bondgårdar, herrgårdar, fästningar och slott.

Medan Ålands och västra Finlands (Österbotten) kulturlandskap och minnesmärken påminner oss om Sverige har Karelen och östra Finland på många sätt tagit intryck från vår granne i öst eller representerar en urfinsk (kareliansk) kultur. Den mest finska delen av vårt kulturlandskap och dess minnesmärken ligger i centrala Finland, runt staden Jyväskylä där även den renaste finskan talas. Detta område kalla även för sjö-Finland där kulturlandskapet helt domineras av vattendrag. Inom detta område har särdragen karakteristiska inslag av vattenledernas betydelse för trafik i allmänhet och speciellt för fiske och flottning. Även idag kan man färdas på insjöleder och samtidigt avnjuta det genuint finska kulturlandskapet – i likhet med Hurtigruten i Norge eller insjötrafiken längs Sveriges mest betydande vattenleder tvärs genom landet. Vi rekommenderar båtresor från Virdois (Virrat) till Tammerfors, Från Jyväskylä till Lahtis och från Kuopio till Nyslott.  Alla tre båtresorna  representerar det bästa av det karakteristiska finska kulturlandskapet och inbegriper ett flertal nationella kulturminnesmärken.

Av Peter Tigerstedt


BESKYTTELSE AV SKJULTE KULTURLANDSKABER I DANMARK

Der ligger et landskab under jorden, som ind imellem dukker op som arkæologiske fund eller som mærkelige mønstre og aftegninger på luftfotografier. Fordi sporene er skjulte, er de sårbare. Disse skjulte fortidsminder er i Danmark heller ikke beskyttet af lovgivningen. De bliver i reglen fundet på tidspunkter og under omstændigheder, der langt fra er optimale med hensyn til arbejdernes udførelse eller i forhold til den arkæologiske undersøgelse.

Danmark har altid været relativt tæt befolket. Spor af menneskelige aktiviteter findes stort set overalt. Der anslås at være ca. 4,5 skjulte fortidsminder pr. km2.  De er ikke tilfældigt fordelt. Landskabets strukturer og fordelingen af ressourcer og forsvarsmæssige faktorer har altid været bestemmende for, hvor bosættelser og andre aktiviteter har udfoldet sig.

Sorte Muld-området ved Svaneke på Bornholm er et godt eksempel på et skjult kulturlandskab. Ifølge gamle overleveringer lå Svaneke by engang på Sortmulde, også kaldet ”Guldageren”. Blandt stedets mest opsigtsvækkende fund er mere end 2.500 ”guldgubber”, små papirtynde ”amuletter” præget med menneske- eller dyrefigurer. Området var Bornholms politiske og religiøse kraftcenter. Det var beboet gennem hele jernalderen fra ca. 500 f.v.t. indtil omkring 1000 e.Kr., hvor handelspladser langs Østersøens sydkyst overtog Sorte Mulds rolle. Kulturlagene med rester af huse, måltider og håndværksmæssige aktiviteter er flere steder 1,5 m. tykke.

Skal områder som dette bevares for eftertiden, kræves en ekstraordinær indsats. Omkostningerne ved arkæologiske udgravninger er  i reglen for store. Fremtidens arkæologiske metoder vil frembringe mere viden end med dagens metoder. De arkæologiske lag må bevares på stedet: In Situ. Truslen mod kulturlagene er først og fremmest pløjning, men også trykskader fra landbrugsmaskiner og jorderosion, når pløjning bevirker, at højere liggende jordlag flyttes nedefter.

In Situ-bevaring kræver en nøje afgrænsning af området. Til dette anvendes flere metoder:

Amatør-arkæologer og detektorfolk opsamler og kortlægger selv de mest ubetydelige fund, hvorved fundpladsen afgrænses. Detektorfolkene registrerer udvikling i jorderosion og pløjedybde.

Analyser af fosfatindholdet i pløjelaget og i uberørte kulturlag afgrænser området yderligere. Fosfat ophobes i jorden, hvor der har været stor koncentration af mennesker og husdyr.

Luftfotografering og geomagnetiske målinger afslører menneskelige anlæg under jorden. På  Sorte Muld således et muligt tempelområde i samme område, hvor guldgubberne blev fundet.

Beskyttelsen kræver et intimt samarbejde med de berørte landmænd. Skånsom og overfladisk jordbehandling er en effektiv metode til beskyttelse af underliggende kulturlag. Tilmed sparer landmanden både brændstof og arbejdskraft. Pløjes der på tværs af skråninger og vendes jorden opefter, modvirkes erosion og jordens frugtbarhed på de højere liggende arealer bevares – igen en fordel for landmanden.

Mange amatørarkæologer gør en stor indsats for at bevare de skjulte landskaber. Se http://www.dbabornholm.dk/
Av Søren Espersen


NOREG: FORNMINNE I KULTURLANDSKAPET

Med kulturlandskap meinast i norsk samanheng gjerne jordbukslandskap som enno har mykje att av “det gamle jordbrukslandskapet”, dvs. småskala og lite industripåverka jordbrukslandskap. Det handlar ofte om type landskapsmosaikk og eit utprega innslag av eldre kulturmarkstypar (slåtteenger, lauvingstre etc). I tillegg blir eldre bygningskultur, samt andre faste kulturminne som rydningsrøyser, gamle gjerde- og vegstrukturar trekt fram som viktige element.

Men eit landskap kan som regel lesast langt og lenger enn langt attover i tid. Fornminna er såleis også eit viktig lag i kulturlandskapet. Det kan vera snakk om mellomalderrøyser (rydningsrøyser) og ridevegar (holvegar), gravfelt og restar etter bygdeborger, kolgroper og fangstanlegg. Det kan også vera stader der viktige hendingar har utspunne seg i gamal tid. I undervisingssamanheng bør alltid den lokal busetjingshistoria inngå som del av emnet kulturlandskap. Lokale bygdebøker har vanlegvis ein del informasjon om dette. Lokale sagn kan også vera med og bygge oppunder eller krydre funn og fakta.

Attgroing i inn- og utmark er med og reduserer synlegheita og tilgjenglegheita til denne typen kulturminne. Ved opning av gamal kulturmark, bør området alltid fyrst gjennomgåast med tanke på ev. nyare og eldre kulturminne, og entreprenør må gjerast klar over kva som må takast vare på.

I Noreg er alle kulturminne frå før 1537 (Reformasjonen) og ståande bygg frå før 1650 automatisk freda i tråd med Kulturminnelova. Kulturminne frå før 1537 kallast fornminne. I lovhierakiet står Kulturminnelova over mellom andre Plan- og bygningslova, slik at det ved konflikt mellom desse er Kulturminnelovas bestemmelsar som gjeld.

Tips: Leit opp eit kulturminne nær deg på: www.kulturminnesok.no

Lukket for kommentarer.