Undervisning

Innledning

Kulturlandskapet er en sentral del av vår kulturarv og miljøet rundt oss som det er avgjørende at vi forvalter på en god måte. Forståelse for kulturlandskapet, både det moderne og det tradisjonelle, er med på å øke bevisstheten rundt temaer som matproduksjon, dyrevelferd, natur og det biologiske mangfoldet, vår egen helse, kulturhistorie osv. Kulturlandskapet har en viktig historie å fortelle oss og er en godt egnet arena for å lære barn og unge om alle disse temaene.

Her kan man lese om to ulike undervisningsopplegg knyttet til kulturlandskap, utviklet i henholdsvis Norge og Sverige.

Ut i mark og eng – Kulturlandskap i grunnskulen

For å lære sitt eige lokale kulturlandskap å kjenne, må ein innom både historie, biologi, miljø- og samsfunnlære. Med dette som utgangspunkt har Kulturlandskapssenteret i Telemark utvikla undervisingsopplegget «Ut i mark og eng – Kulturlandskap for grunnskulen». Det er duka for manga aha-opplevingar undervegs, unge som eldre lærer å sjå bygdene sine med nye auge!


Skuleklasse på utferd i lauvingslia. Foto: Kulturlandskapssenteret.

Undervisingsopplegget blei utvikla i 2010, og er prøvd ut i to modellar, ein for 5.-7. klasse, samt ein for 8.-10. klasse. Ideen oppstod i samband med «Kulturlandskapsprosjektet”, eit mangeårig samarbeid mellom Kulturlandskapssenteret, Slåttefestivalen og Norsk Kulturarv om å auke fokus på kulturlandskap. Prosjektet var støtta av Landbruks– og matdepartementet.

Opplegget er samansett av:
1) ein teoridel med tverrfagleg undervising kring kulturlandskap (til saman to dobbelttimar)
2) ein oppgåvedel der elevane intervjuar eldre i bygda si
3) ein dags utferd «ut i mark og eng»
4) eit praktisk kortkurs i ljåslått

Tematisk oppbygging:
1. KULTURLANDSKAP FØR OG NO
a) Landskap skapt gjennom bruk
b) Landbruk før og no
c) Landbruk som yrke og livsstil
2. VERDIAR I KULTURLANDSKAPET
a) Matvaretryggleik og rettferd
b) Biologisk mangfald i kulturlandskapet
c) Landbruk som grunnlag for busetjing og reiseliv
d) Landskap som levande kulturminne
Meir om innhaldet kan du lese i denne faldaren: Ut i mark og eng – Kulturlandskap i grunnskulen
Kulturlandskapssenteret lærer gjerne vidare til nye skuleklasser eller lærarar som ynskjer å lage eigne lokale vriar.
Ingenting er betre enn det!
Ta kontakt med: Ingvill Marit Buen Garnås ved Kulturlandskapssenteret i Telemark AS, tlf. 97187758
E-post: post@kulturlandskapssenteret.no

Etnokartering i skolan

Etnokartering – att synliggöra naturresursanvändning i tid och rum.

Av bonden, hantverkaren, eller fångstmannen krävdes en intränad förmåga att tolka, klassificera och bearbeta det ekosystem som utgjorde den lokala miljön. Varje aktivitet utgjorde en referensram och skapade en slags ekonomisk karta eller kanske snarare bruksanvisning för landskapet.  Dessa kartor fanns inte nedtecknade någon annanstans än i huvud och händer hos den som använde kunskapen. Men om man skulle vilja göra den för andra osynliga kunskapen synlig?

I olika sammanhang och på olika platser i världen har man lokalt skapat egna kartor över sin hembygd som detaljerat visar hur man använder den omgivande naturen. Sådana kartor kan exempelvis berätta om hur landskapet idag (eller kanske femtio år tillbaks i tiden) nyttjas för åkerbruk eller boskapsskötsel, jakt eller fiske.

 

Så etnokarterar du din bygd:

Kartor

Man kan utgå från ett vitt stort papper eller direkt på befintlig karta markera olika platser av betydelse. Det är bra att rita med blyertspenna först och därefter rita med tusch. Vill man inte rita direkt på kartan kan man lägga genomskinligt papper som smörpapper eller klar ritfilm över kartan och rita på filmen i stället. På så sätt får man en fördjupad kartbild och kunskap om modern och historisk användning av sin omgivning, landskapet och dess beståndsdelar.. Den färdiga kartan behöver inte bli slutpunkten för arbetet. Ofta leder en kartering till nya teman, associationer och detaljer. Vårt användande av landskapet förändras från år till år och man kan kartera både dåtid och nutid och många olika aktiviteter. Därmed blir själva processen det viktiga och den kan även ses som en metod att föra över kunskapen vidare från generation till generation.

På kartorna kan man markera var man bor och vistas, vilka växter och djur som är viktiga. Var finns råmaterial till exempelvis slöjd, i dag och förr. Vilka platser finns det berättelser knutna till?  Vilka platser är namngivna? Ofta har platser med en speciell användning eller som förknippas med någon händelse också fått särskilda namn vilka kan leva kvar under lång tid efter att bruket har upphört.

Genom karteringen kan man få en allmän bild av vad landskapet innehåller för olika typer av kunskap. Man kan rikta intresset mot en särskild aktivitet. Eller så kan själva ritandet av en egen karta berätta om hur landskapet upplevs.
Kalendrar

Förutom att kartera kunskap knuten till platser i landskapet är det betydelsefullt att knyta kunskapen till rätt tidpunkt. När på året eller dygnet kunde man samla en viss ört vid Björnberget eller när var bästa tiden för sådd för en viss gröda.  För att tydliggöra den kunskapen kan ekologiska kalendrar vara en metod. Man kan skildra ett år på åkern, ängen eller i skogen på fjället etc. Man kan också utgå från ett visst tema, som hur den textila tillverkningens olika moment fördelades under året, eller jakt och fiske, vad åt man när och varför? Temavariationen är stor.

Kalendrarna kan exempelvis presenteras i cirkeldiagram med årets tolv ”tårtbitar”. Det går också att använda en tidslinje vilket kan synliggöra förändringar i markutnyttjande.
Att leda karteringsarbete

Om du ska leda karteringsarbete kan det vara bra att förbereda vilka frågor du/ni villa ha besvarade. Vad vill ni veta något om?

Även om du vill rita en egen karta kan det vara bra att ha kartor att referera till. Ett enkelt sätt att få tillgång till hyggligt detaljrika kartor är via Eniros hemsida. Där finns också flygbilder med eller utan platsnamn. I Sverige finns de ekonomiska kartorna i skala 1:10 000 eller orienteringskartor. (I Sverige kan man beställa kartor hos Lantmäteriet, Metria)

Kartor kan ju kosta en del så det kan vara fiffigt att lägga en plastfilm eller papper ovanpå och göra sin anteckningar där. Använder man en genomskinlig plastfilm kan man kopiera ihop den med originalkartan. Använd vattenfasta pennor om ni ritar på film. Gör ni egna kartor så är det viktigt att ha ordentligt stora papper och gärna färgpennor eller akvarellfärger tillhands så blir nedtecknandet både tydligare och vackrare.

Förmodligen kommer ni att få veta mycket om ämnet ni började med, men troligen också en massa andra saker! Ta även vara på dessa uppgifter. Man kan ha flera olika kartor och kalendrar på gång samtidigt!

Att ha med sig en karta vid intervjuer är också ett knep att få platsbunden information. Var gjorde man egentligen vad?

 

Förslag till frågor vid karteringsarbete:

Beskriv det landskap du befinner dig i. Var börjar och slutar det?

Hur ser terrängen ut? Består landskapet av berg skogar, kullar, slätter….

Viktiga plaster för dig eller andra människor?

Vad gjorde man där?

När gjorde man det?

Hur gjorde man det?

Varför just där?

Lukket for kommentarer.