Bestyrelsen

Forbundet styres af 8 styremedlemmer
– 2 finner, 2 svenskere, 2 nordmænd, 2 danskere.

Vi mødes på telefonmøder og i forbindelse med årsmøderne.  Se referater her.
Og en sjælden gang imellem til weekendmøde.
Her er vore roller og mailadresser 2017 -18.
Nedenfor præsentationer; de fleste citeret direkte fra tidsskriftet “Lommen”.

Ordförande  + kontakt Norge        Stig Horsberg            shorsbe@online.no

Kontakt Finland                       Ulrica Cronström     ulrica.cronstrom@kolumbus.fi

Kassör  + kontakt Sverige                    Olof Stroh                 olof@stroh.nu

Kontakt Danmark                        Anna Bodil Hald       annabodil.hald@gmail.com

Sekreterare  + styrelseledamot Finland       Aaro Söderlund    aaro@soderlund.fi

Styrelseledamot Danmark           Bjørn Petersen           virosa3@gmail.com

Styrelseledamot Sverige    Anna Westman  amc.westman@gmail.com

Styrelseledamot Norge     Lars Aamodt laaamo@gmail.com

 

Anna Westman  (Under udarbejdelse)

Lars Aamodt (Under udarbejdelse)

Sverige: Olof Stroh Kassör sen 2005

OlofJag har suttit i styrelsen några år i början av 90-talet, men sedan gjort min förbundstjänst som revisor.
När jag blev medlem i förbundet 1989 var jag avdelningschef för kulturmiljö på länsmuseet i Uppsala, men har sedan 1999 varit chef för något helt annat nämligen Medicinhistoriska museet i Stockholm. Museet har dessvärre drabbats av nedläggning och från årsskiftet är jag utan tjänst, men inte utan sysselsättning (varav alltså förbundet blir en del).
Jag tror mycket på förbundet som idé och nätverk och menar att trots de ekonomiska problem som hela tiden funnits är det långt för tidigt att ge upp!
Vänliga hälsningar Olof Stroh olof@stroh.nu

Ansatt_SHO_IMG_5915_350D

Foto: Menno Hoekstra

Norge: Stig Horsberg Styremedlem fra 2013 

Jeg er født 1962 og har vokst opp i Gjøvik på vestsiden av Norges største innsjø, Mjøsa. Herfra fikk jeg med meg naturverninteressen som aktivt medlem i Natur og Ungdom i ca. 10 år, fugleinteressen fra den ornitologiske foreningen og etter hvert botanikken gjennom skolegang på naturfaglinjen. Jeg studerte landskapsarkitektur på Norges landbrukshøgskole på Ås (nå Universitetet for miljø- og biovitenskap) og var ferdig utdannet der i 1987. Siden 1991 har jeg arbeidet ved landbruksforvaltningen i Oppland fylke (=län/amt) som fra 1993 ble en del av Fylkesmannen i Oppland.
Privat er jeg samboer, bosatt på Lillehammer, og jeg har fire barn født 1987-1996 (hvorav den eldste har blitt naturforvaltningskandidat fra Ås).

Mitt arbeid hos Fylkesmannen har i hovedsak dreid seg om kulturlandskap, bl.a. med forvaltning av tilskudd til bønder som utfører kulturlandskapstiltak. Oppland fylke har omkring 10 % av Norges jordbruk, et stort husdyrbruk, svært mye ekstensiv beitemark og 35-40 % av alle setrer i aktiv drift. Jeg har arbeidet med flere seterprosjekter og har ellers vært spesielt engasjert i å formidle forståelse og kunnskap om kulturlandskapets biologiske mangfold. I NKF har jeg vært medlem siden ca. 1988/89, men først siden 2006 aktivt som deltaker på årsmøtene.

Danmark: Anna Bodil Hald Styremedlem fra 2013

Anna Bodil 1_Helge Røjle

Foto: Helge Røjle

cand. scient. i biologi og Naturkonsulent  annabodil.hald@gmail.com
Jeg er landmandsdatter fra Vestjylland, Skjern-egnen. Født 1946. Jeg er biolog med speciale i økologisk botanik. Jeg bor 20 km fra Købehavn og har 2 børn, 2 børnebørn og en hund. Jeg er husdyrregistreret med fire Galloway kvæg på naturpleje. Jeg har hytte i Norge og har besøgt de fleste nordiske lande som turist. Jeg arbejder professionelt med naturforvaltning: Tidligere som seniorforsker på Danmarks Miljøundersøgelser – og nu som partner i naturkonsulentfirmaet Natur & Landbrug Aps ved Viborg (www.natlan.dk ).
(Læs også Portrætartikel i Dansk Magisterforbunds blad.) 

Jeg er optaget af at bevare kulturlandskabets spor og den natur, der har udviklet sig gennem mange års hævd. Jeg arbejder med naturpleje af halv-natur, gravhøje, diger og vandløbsbræmmer. Jeg har projekt med gamle husdyr og går ind for deres bevaring in situ, dvs. som græssende dyr i kulturlandskabets halv-natur. Jeg laver frivillig græsrodsarbejde som naturbeskytter og naturplejer: Er formand for Danmarks Naturfredningsforenings Naturplejenetværk, formand for en Værløse Naturgruppe i og formand for græsningsselskabet Naturplejelaug Laanshøj.

Finland: Ulrica Cronström Styremedlem fra 2017

ul

Jag är född i Helsingfors men bor, efter ett kringflackande liv, sedan femton år i Kyrkslätt en bit västerut från huvudstaden. Jag studerade biologi, med inriktning på zoologi, marinbiologi och beteendevetenskap i Helsingfors, Köpenhamn och Princeton, USA.

Mitt yrkesverksamma liv har till största delen handlat om att vara verksamhetsledare och generalsekreterare för den finlandssvenska riksorganisationen Natur och Miljö.
–    Genom samarbetet med våra nordiska systerorganisationer kom jag i kontakt med inspirerande kollegor i Sverige som väckte mitt intresse för kulturlandskap och bevarandefrågor i anslutning till dem.
–    Som medlem i Delegationen för Skärgårdshavets nationalpark och Ekenäs skärgårds nationalpark, båda områdena med en fast bosatt skärgårdsbefolkning, ställdes jag ofta
inför frågan om hur man på bästa sätt samtidigt kan bevara naturen, kulturlandskapet, den bofasta befolkningens intressen och utkomstmöjligheter och dessutom samsas med det växande sommarboendet och tillfälliga turismen.
Den diskussionen är ju fortfarande i viss mån aktuell.

Efter pensioneringen utbildade jag mig till trädgårdsmästare och i den egenskapen försöker jag ständigt slå ett slag för bevarandet av gamla kulturväxter, lantsorter av prydnads- och ätbara växter och givetvis för eko-odling och biologisk mångfald i odlingslandskapet. Hemma har
jag glädjen att dagligen få njuta av utsikten över åkerlandskapet och den fridlysta fågelsjön Aspsjö med sina häckande sångsvanar. Jag gläder mig också över att ha blivit vald till adjungerad styrelsemedlem i förbundet, det känns som att komma tillbaka igen.

Finland Aaro Söderlund Styremedlem fra 2017

aa

Mitt namn är Aaro Söderlund (född 1957) och jag är arkitekt.
Min pappa var finlandssvensk, mamman från Karelen – och så blev hemspråket finska.
Jag bor i kommundelen Nagu i staden Pargas, i den svenskspråkiga delen av den största bräckt-vatten skärgården i världen.
Heidi Saaristo-Levin, en annan ledamot i styrelsen, arbetar i samma
stad.
Jag har studerat vid Helsingfors Tekniska Högskola (arkitektur), Helsingfors Universitet  (klassiskt filologi, pedagogik), Finska Institutet i Roma, Villa Lante (klassiskt byggnadskonst), Åbo Universitet (Internationell projektledning) samt Aalto Universitetet (pedagogik).
Jag har arbetat för arkitekt akademikern Reima Pietilä (India, Kuwait, Finland), CJN Oy (Kuwait, Libyen, Algeriet, Finland), Finland Banks arkitektbyrå, norske Professorn Egil Nordin (Bankkontorer, Sveaborg, mm) och haft min egen ‘skärgårds-arkitekturbyrå’ från och med 1990 (med projekt i Saimen Skärgård i Östra Finland, Finska viken, Åbo Skärgård). Vår byrå har också gjort konceptplaner för flytande ekostäder för skärgårdar i Tianjin, Kina och Singapore samt för
turismbyar till Myanmars öar.
–    På 90-talet arbetade jag på internationella arkeologiska utgrävningar i Mellanöstern (Palestina, Israel, Jordanien). Där tillverkade jag 3D-modeller och animationer (TV) på upptäckta hus och strukturer (byar, synagog, tempel, kyrkor) men också storskaliga kulturlandskapsmodeller, med hellenistiska realtids ljuskommunikation-principer (Italien, Israel) som grund. Jag hittade även den romerska staden Emmaus Nicopolis i Israel.
–    Camilla Rosengren, finsk ledamot i valberedningen, känner jag från Aalto Universitet/Helsingfors Tekniska Högskola, där jag har föreläst 1990–2010 i byggnadskonstens historia, urban historia, samt jordens miljöhistoria – det vill säga alla 4,6 miljarder år – med blickar även in i framtiden.

Jag har hållit föredrag på flera finska universitet (Helsingfors, Åbo, Tammerfors, Lappland) och utomlands från Japan till Mexico, inklusive till exempel Damascus, Amman, Bar Ilan, Gaza Islamic och Cairo samt på både Royal Society och British Academy.
–    Jag har arbetat som free-lance vetenskapsredaktör (STTL) vid Finska rundradion YLE, med över etthundra radioprogram om kulturhistoria, som ‘Vikingarnas tid’ i 30 delar, ‘Den medeltida skärgården’, eller ‘Det gamla Ryssland’, om mellanöstern, ‘Den assyriska stormakten’, samt om Saudi-Arabien, Etiopien, och Egypten. Det bästa vetenskapliga programmet i Finland år 2003 gällde Europas klassiska civilisationer – även det i 30 delar.
–    Jag har suttit i styrelsen i ICOMOS Finland, och den internationella fotogrammetrikommittén CIPA (national delegate).
–    Min senaste idé är att varför inte söka UNESCOs World Heritage Site status till den stora skärgården mellan Sverige och Finland? Grunden till tanken är att där finns 1,6–1,9 miljarder år gamla bergsrötter av den svekofennidiska bergskedjan – som ursprungligen var hög som Himalaya. Cirka 10-–5 km sten har eroderats bort och nu kan vi se resterna från den tiden i skärgården, som magmakammare från urgamla vulkaner, granater (‘almandiner’, ‘rubiner’) – och den äldsta kalkstenen som minne av de cyanobakterier som producerade fritt syre till atmosfären. Vi talar här om ett monument till livsformer som beror på atmosfärens syre – sådana som vi människor.

Danmark: Bjørn Petersen Blog-aktør siden 2014Bjørn

(Tekst fra 2003, foto fra 2013; det gamle fra 2003 er gået tabt):
Biolog, Naturvejleder, Social- og sundhedsassistent. I fritiden bl a interesseret i bevaring og pleje af danske kulturmiljøer gennem forskellige foreninger og netværk.
Min vigtigste mission i NKFs bestyrelse er at forsøge at hjælpe forskellige ressourcepuljer med et bedre samarbejde om bevaring og pleje af værdier i landskabet.
I Danmark har ordet “kulturmiljø” en klang af gravhøj og slotsruin. Der er ikke så stor forståelse for værdien af de biologiske og overfladegeologiske kulturspor – og den traditionelle brug af landskabet. Et begreb som “hævd” kendes næsten ikke. I stedet taler man om naturpleje, næsten som om fx en eng var ren natur, der bare skal have fjernet en menneskelig forstyrrelse. Der findes kun begrænset indsigt i at Danmarks natur ikke bare er påvirket af menneskelig kultur gennem 10.000 års udvikling, men i stort omfang skabt og udviklet af den – og omvendt.

Naturfredningsforeningen (og naturbeskyttelseslovene) har fx svært ved at yde retfærdighed til de mere kulturelle aspekter af landskabet.
Foreningen for bygnings- og landskabskultur har svært ved for alvor at komme fra bygningerne ud i landskabet.
Skovhistorisk selskab har selvsagt et godt blik for den danske skovs kulturhistorie, men arbejder som forening mest med forskning og formidling; ikke så meget med bevaring og genetablering af museale landskabstyper.

Landskabsrekonstruktioner
Nogle (ret få) museer har små eksempler på historiske have- og landskabstyperekonstruktioner som del af deres udstillingsvirksomhed, men kun i meget begrænset omfang som bevaring – og næsten ikke i biologisk og driftshistorisk realistisk form. Det samme gælder historiske park-rekonstruktioner i forbindelse med slotte, forsvarsværker osv.
Man oplever sågar (ikke så sjældent) historisk rekonstruktion eller pleje som medfører bekæmpelse eller udryddelse af autentisk bevoksning som veldokumenteret hørte med til den oprindelige plan, og tjente et velbeskrevet formål. Det opfattes som fagligt acceptabelt at se bort fra biologiske kulturhistoriske facts, når man definerer hvad der idag skal konstituere en autenticitetssøgende historisk landskabsrekonstruktion.
En almindelig udbredt topos, enhver dansker kan bekræfte i søvne, er at “det skal ikke være frilandsmuseum”. Musealitet og naturromantik nedvurderes generelt og forbindes med karrikaturforestillinger om at befolkningen reduceres til kustoder klædt ud i træsko og folkedragt. Den underliggende frygt er frygten for at blive begrænset i materiel rigdom og overforbrug.
Så der er nok at klynke over!

Min mission
Det passer jo godt i denne min dystre tilstandsrapport at NKF er temmelig ukendt i Danmark; også blandt mennesker med en naturlig interesse for vor sag.
For naturligvis har de historiske kulturlandskaber deres kendere og elskere også i Danmark. Vi er bare få, isolerede og forholdsvist dårligt organiserede og oplyste. Blandt andet om hinandens projekter og erfaringer.
Mange danske naturvejledere arbejder fx i kraft af deres specielle arbejdsplads med levendegørelse af museale arbejdsprocesser i et mere eller mindre autentisk kulturlandskab. Deres erfaringer kan potentielt få stor værdi mht naturbevaring i et bredere perspektiv. Men udveksling og videre udbredelse af disse erfaringer er tit vanskelig i en travl hverdag.
Min vigtigste mission er som nævnt at knytte aktive forbindelser mellem forskellige aktører. Det kan de aktuelle telemarkske planer om en kulturlandskabets hjemmeside-portal jo blive et vigtigt element i: Et sted, vi kan få øje på hinanden.
Og der er jo også behov for mere direkte og fælles-proces-orienterede samarbejder. Jeg er derfor med fornøjelse gået med på Søren Espersens ide om en dansk (og siden fællesnordisk) konference om “Landskabet som ressource”.

Skriv et svar

Din e-mailadresse vil ikke blive publiceret. Krævede felter er markeret med *